Idag tog vi sista ridpasset innan tävling. Han kändes fin, eventuellt lite passtaktig. Men imorgon far vi mot Skellefteå och Vindur. När jag kommer dit ska jag bara skritta runt ovalen, eftersom han gått hela veckan. Han ska få vila upp sig lite, för på lördag tar uttagningarna fart! Jag hoppas även att vädret är med oss denna gång, hade varit så otroligt härligt. Förra gången vi var där små regnade, blåste och var grått på himlen. Snälla vädergudar, ge oss sol och många plusgrader! Jag har ju t.o.m. smort varje del på vår utrustning...

I helgen är det tävling i Skellefteå, tyvärr ska inte jag tävla men däremot ska Kristin det. Jag hade planerat att åka ner dit för att fota och träffa allt underbart hästfolk som håller sig kring tävlingsplatsen men som det ser ut just nu kommer jag inte kunna åka. Först hade tanken varit att jag skulle följa med och bo vid tävlingplatsen för att medverka hela helgen, men tyvärr råkade gymnasiemilen (som är obligatorisk) gå av stapeln på lördagen vilket gav mig ändrade planer. Jag får helt enkelt se till att ta tillvara på helgen utan hästerier, njuta av en hästfri helg kanske?

Jag vill egentligen inte skriva ett dagens ridning inlägg. Lusten fanns inte där, men det gick så himla bra idag och jag känner att det måste dokumenteras. Vi red på hacket, på Sandras äng och tränade över två bommar i trav och galopp. 

Skrittade dit, tränade stopp och start. Var konsekvens, eftersom Þytur börjat fuska lite grann. Därefter förflyttningar och jag hade lite problem med att fördela mig egen vikt rätt. Väl där kände jag igenom honom i skritt här också, fast på volt. Mjuk? Relativt. Men när jag stoppade fram i trav kändes han oformlig. Stel och rundade sig inte. Tog ner i skritt igen, fick fram en bra känsla och försökte bibehålla den i övergången. Gick deffenitivt bättre! Vi travade över bommarna och hör och häpna - han snubblade inte! När jag red där kom jag fram till att det är otroligt kul med sådant. När pytur gjorde bra ifrån sig, slappnade av och kändes mjuk, berömde jag honom så mycket jag bara kunde. Gick bara bättre och bättre i traven.

Och galoppen... Vi kunde galoppera på volt! Hörde ni? Vi kunde faktiskt! Jag är så glad nu när det börjat släppa. Mycket drivande, ett bra stöd på yttertygel samt ben och vops. Måste väl erkänna att han knappt gick att böja till en början. Så jag var tvungen att ta ganska mycket i honom för att få galoppen att gå igenom hela kroppen. Sedan gick det super (för att vara oss) och jag kunde t.o.m. få honom att gå med en relativt stadig form i galoppen.

Nu ut och träna tempoväxlingar i tölt. Þytur var seg vid nedtagningarna och jag jobbade lite extra på det. Vid tempoväxlingen till ökad, eller ska man kalla det snabbare, tölt så roillade han ganska mycket. Vilket kan berott på att han var ett mör efter galopparbetet. Försökte få honom att tagga ner i den korta tölten och formen att bli bra. Han ville gärna bryta av till trav.. Jag ska dock inte klaga, för jag var ändå otroligt nöjd!

Sedan ska jag tacka Wilma och Sandra som hjälpte mig vid ängen. Vilka änglar!! De har t.o.m. fotat oss. Gulliga, gulliga dem! Tusentals kramar.

Idag var det en strålande dag när jag kom ut. Tog en låång borst innan jag sadlade eftersom pappa inte skulle hämta förän flera timmar senare. När vi väl var påväg ut efter vägen skrittade vi på långa tyglar en bra bit innan vi kortade upp och började med att flytta. Se till att få med bakbenen, en ordentlig tvärning och se till att han tar i jämt. Värmde upp med en skön galopp efter sandslingan som går pararellt med vägen då den äntligen tinat fram efter den långa vintern. Efter vägen låg det ett par nerfallna kvistar som vi skuttade över, kul tyckte Funi. 

När vi väl kom ut på vägen igen började jag med samma sak som jag gjorde förra onsdagen när jag red ut med Julia, att få honom att sätta sig på bakbenen och bära upp sig i skritten. Med hjälp av vikten ska jag få honom att från skritt direkt rygga och sedan fram igen. Till en början blir det mer skritt - halt - rygga - halt - skritt, vilket inte riktigt var vad jag var ute efter ... snart kom dock bakbenen igång och halten blev allt kortare och kortare. Vi jobbade med detta väldigt länge eftersom han inte riktigt ville bli så aktiv som jag strävade efter. När vi vände tillbaka mot stan gjorde jag några fina samlingar. Eftersom han nu lyssnade så bra på min vikt och mitt säte kunde vi gå i fin samlad skritt utan att jag behövde bromsa med tyglarna utan enbart med sitsen - som man ska! Tog ett par töltsteg innan vi var åter inne på fina sandslingan. Galopperade fram och tillbaka efter den ett par vändor, varannan gång höger och varannan gång vänster galopp. 

Skrittade en stund innan vi travade av och skrittade igen. Han var duktig idag och jag ska försöka jobba oftare på att variera mellan att backa och gå fram. I framtiden ska vi kunna gå direkt från tölt och backa ett par steg för att sedan fortsätta fram i tölt igen, jag vill dansa fram!

Detta är min första bild på Þyturs kroppsbyggnad som jag tagit seriöst. Själv anser jag att det är ett otroligt bra sätt att hålla koll på musklernas utveckling, samt hullet. Man har något att resonera kring, något som visas på bild. För det är lätt att glömma exakt hur de faktiskt såg ut under tidigare perioder? Det har åtminstone jag. Dock är jag utan två bilder otroligt kass att sätta specifika ord på vad som är bra och dåligt (eller förbättrats). Men kan åtminstone säga att han i helhet ser ganska bra ut i kroppen. Men håller med min instruktör om detta: "Han har några kilo till övers, men det är bra för honom.". Vad tycker ni om Þyturs kropp, muskelmässigt och övrigt? Vill jätte gärna ha era åsikter.

Ojojoj vad det var länge sedan jag red för Sylvia, men idag var det dags! Jag har blivit så dålig på att planera in ridlektioner under vårterminen att det knappt blivit någon vilket har lett till att man slarvar med olika saker och får in både den ena ovanan efter den andra. Vi började med att flytta för skänkeln på en volt, här hade jag börjat jobba med hela kroppen när jag flyttade honom, gungade med så det blev en del tillrättavisande här: "Du ska sitta stilla och jobba med skänkeln!" ropade Sylvia. Vänstervarvet var tjorvigt och han fuskade mer än gärna, höger var bättre. 

Sedan kortade vi tyglarna ytterligare och började skrölta. Skrölt är en jättelångsam tölt där man tänker på att få hästen avslappnad, lång och låg. Jag fick dock passa så att han inte blev passtaktig utan då var det bara att driva lite för att få in rumpan för att sedan hitta det avslappnade läget igen. Även här var det högra varvet mycket enklare än det vänstra. När vi skröltade på fint gick vi ut på spåret och började tölta, jobbade med att få in rumpan och driva fram honom till bettet. Små tempoväxlingar och behålla aktiviteten bak när vi sänkte tempot. Avslutade med trav i slutet och första stegen kände man hur han jobbade med bakbenen och hur steget blev större även i traven tills det att han tappade den efter ett tag. Men det är så traven ska kännas! Nu har vi lite att sträva efter, Kristin tävlar ju i helgen och jag har en vecka efter det kvar så förhoppningsvis kan vi åtgärda lite i alla fall .. :)

Idag väcktes jag halv nio av krabaten här ovan. Jag ville sova ut, men han hade promt bestämt sig att jag skulle upp. Det var trots allt skönt, eftersom vi tog en promenad under en knallblå himmel. Vi möttes även av solstrålar och fågelkvitter - en så härlig känsla. Snart kanske sommaren kommer? Hur som helst, så vet jag inte om jag kommer mig till byn idag för att rida. Bussförbindelsen suger och jag har dessutom en hel hög med läxor att jobba mig igenom. Det som blir lite sådär extra tråkigt är att jag inte kommer hinna rida "Myran". Vår hyresgäst, den vanliga hästen - ni  vet.

Vi bloggare gillar att skriva fina inlägg på vår sida. Få ner de perfekta orden, uttrycka oss, säga vår åsikt, berätta känslor och dela med oss. Många vill är att se statistiken öka, men på olika sätt. Någon vill tigga till sig läsare och andra få beröm för välskrivna och personliga texter. Jag hör nog till alternativ två. Men vars tappade jag bort mig? Vars försvann blogglusten?

Mycket hände i skolan och på fritiden. Jag har sats inför nya situationer och daligen tar jag till mig intryck. Det bara for bort.. från minnet.. för tillfället. Nu när jag ska försöka få ner några simpla meningar - känns det svårt. Kan jag skriva ett spontant inlägg om inget speciellt? Om dagensridning? Det trasslar ihop sig och jag fylls helt plötsligt av en börja om känsla. Eller, det känns åtminstone som att jag inte bara kan börja skriva mitt i allt. När jag inte gjort det regelbundet. Konstigt? Jag vet inte. Nu vill jag hitta tillbaka hit, men undrar bara hur? Kanske jag borde ladda min kamera och ta med den med ut till stallet för att ta några fina bilder..

Fällningstiden är i full gång i norrbotten. Varje gång som jag borstar lämnar vi en stor hög med päls efter oss och jag kan verkligen inte förstå att det kan fortsätta falla vecka ut, vecka in. Det är vardag med massiva pälshögar efter borstningen när man har en islandshäst, det är vardag ur den aspekten att jag inte tänker på hur extremt mycket Funi fäller längre. 

När min kusin var på besök för ett tag sedan när Funi precis börjat fälla började jag borsta av allt löst hår från benen. När jag borstat ett ben utbrister Frida: "Så där mycket päls fäller Twicket på hela kroppen när hon fäller!". Där får ni en ungefärlig jämförelse. Twicket är ingen liten häst heller, eller hon är en medel D-ponny vilket leder till att det är en helt del yta på henne i jämförelse med Funi. Om ni inte har testat på att borsta en islandshäst i fällningstider (eller en nordsvensk eller annat kallblod med massiv pälsmassa), då har ni inte borstat en häst som fäller! Skämt åsido, men jag brukar skratta lite när min kusin tycker att Twicket fäller mycket, och där ligger en pälshög stor som en större råtta på backen. Jag är van vid lite större saker, som en mosad bäver ungefär.

Igår hade jag Harry Potter maraton med några vänner, det blev lite senare än väntat och ett par timmar färre sömn än planerat. Jag hade dock sagt att jag skulle rida idag, och är man medryttare gäller det att stå vid sitt ord och åka ut oavsett - hästen ska ridas. Solen sken och det var ungefär 8 plusgrader i skuggan, det gick inte att klaga på vädret i alla fall. För första gången för i år lämnade jag understället i garderoben och hade endast på mig ridbyxor och en tjocktröja. 

Det fick bli ett pass på banan idag, jag kände mig väldigt taggad och Funi kändes positiv till arbete - Kul! Släppte lös honom på ridplanen och lät honom smaka på de enstaka grässtråna som stack upp efter staketgränsen under tiden som jag drog fram tre bommar (läs trädgrenar). Eftersom arbete med bommar inte är vår starka sida började jag från backen att skritta och trava över för att hitta ett avstånd som kändes bra. Sedan hoppade jag upp på ryggen och började med att flytta på volt. Letade efter känslan där jag kunde sitta med mjuk stilla hand och han skulle flyta i sidleds. För höger skänkel gick det jättebra, vänster var lite klurigare. Sedan övergick jag till att göra en volt tillbaka med skänkelvikningar i ena hörnet på långsidan, skrittade tillbaka efter långsidan - över bommarna - och sedan en skänkelviknings volt tillbaka i andra hörnet. En bra övning faktiskt! 

Travade igång på volt och sedan efter fyrkantsspåret, sätta lite tryck i bakbenen när han gick avslappnat. Red över bommarna ett par gånger i trav också. Sedan övergick jag till tölten, töltade på volt, bytte volter ofta, red i åttvolter och även serpentinbågar. Fick till ett par bra sekvenser där han gick avslappnat och jag kunde "åka tölt" i ett par sekunder innan det var dags för att inverka igen; In med rumpan, böj på halsen och släpp i munnen; dags att åka vidare. Avslutade med trav efter fyrkanten sen när han var duktig. 

Jag klarar mig inte utan photoshop och Lightroom. Två veckor utan och jag håller på att bli galen av abstinensen så här sitter jag nu på en fredagskväll och installerar alla programmen på pappas dator, heh. Imorgon kommer nog en bildbomb från Italien om allt går rätt! Äntligen!